Dikt

Så tänkte jag mig himlen

som en sandstrand

utan slut

eller början

bara havets viskande lugn

så skönt ... så skönt ... så skönt

En strandlinje

inte rak

utan böjd

Mina ben är starka

och stegen bra

På avstånd ljudet av mås

och i fjärran

nästan upplöst av dis

silhuetten av en människa

Stilla närmare mig själv jag går

jag tänkte mig himlen så

Tid

Vad är tid.

En av människan skapad ordning för att

försöka kontrollera det okontrollerbara.

Livets gång, det oändliga livet som med sina

oerhörda möjligheter skrämmer och upphetsar oss

samtidigt.

Vi delar upp tillvaron i små linjära enheter för att

uthärda det tidlösa.

Gudarna skrattar medlidsamt.

Det är nu en månad sedan min far dog.

En knapp vecka sedan hans begravning.

Innan far dog fanns det tid. Tiden med min far.

Innan begravningen fanns det också tid.

Tiden innan begravningen.

Nu finns det inte längre någon tid.

Jag tror inte att döden har något behov av tid.

Det finns en farlig lockelse i det som inte är förenligt

med det liv vi lever här.

Men kanske behöver vi ändå tillföra lite tidlöshet i

livsekvationen.

Tänker på dig far.

Far

Döden förändrar inget

Vi blir varken större eller mindre än i livet

Men döden gör tydligt hur oändligt värdefullt livet är

Vilken form det än tar

Fast vi i missriktad stolthet och rädsla gömmer oss

är det bara i livet vi hittar varandra

Livet är det enda viktiga

Om döden kan lära oss något

är det att leva och älska när vi finns

Vi gjorde så gott vi kunde

Vem kan begära mer