måndag 14 september 2009

Dikt


Så tänkte jag mig himlen
som en sandstrand
utan slut
eller början
bara havets viskande lugn
så skönt ... så skönt ... så skönt
En strandlinje
inte rak
utan böjd
Mina ben är starka
och stegen bra
På avstånd ljudet av mås
och i fjärran
nästan upplöst av dis
silhuetten av en människa
Stilla närmare mig själv jag går
jag tänkte mig himlen så

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar